Vidriga människor
Dagens händelser i detta spel förtjänar ett inlägg. Inte på det sättet som man lägger in sill eller salt gurka, utan ett inlägg i bloggen. Sitter du och spelar detta spel eller har tänkt att göra det så kan detta vara en spoiler för dig. Beroende på hur känslig du är och hur van du är vid japanska rpgs. You have been warned ;)
Jag har känt länge att ngt inte stämmer. Greven vill bara åt min kraft och bryr sig inte alls så mycket om mig som han påstår. Och min kärlek, hon har varnat mig och försökt berätta att ett liv på slottet är inte alls så sagolikt som i just sagorna. Men jag har inte lyssnat. Fram tills nu!
Ett anfall mot ondingarnas bas fick mig på andra tankar och när jag ser att soldaterna som jag så gärna vill bli en av ger sig på oskyldiga kvinnor och barn så rinner bägaren över. Syrenne säger åt mig att lugna ner mig och inte försöka på ngt dumt nu under stridens hetta. Sagt och gjort. Jag håller låg profil under attacken men kan inte skaka av mig dessa hemska människors beteende. Bara tar och tar av de svaga som inte kan försvara sig. Kände obehag under den scenen. Vi människor e verkligen vidriga varelser.
Syrenne, alkolist och livsfarlig!
När jag sen kommer tillbaka till slottet som hjälte och ska bli dubbad till riddare så uppenbarar sig 2 alternativ. "Refuse!" och "Accept".
Jag vägrar, ger greven en ordentlig avhyvling och springer mot min kvinnas rum. -Äntligen ser jag allt klart, säger jag till henne innan jag tar hennes hand och springer genom slottet av applåderande åskådare och ilskna riddare som gör allt för att slita mig i stycken!
